2010-05-07

Varför fjärilar på tomten?

.

Fjärilar i trädgården gör nog alla glada, så frågan "varför" känns kanske inte relevant. Men frågan är inte onödig!

Fjärilarna får svårare och svårare att klara sig, när landskapet förändras så drastiskt som det gjort med tanke på övergödning, igenväxning, och inte minst dagens moderna storskaliga skogs- och jordbruk.

Skogsnätfjäril

Det gamla bondesamhället är borta och kommer inte åter. Vi lever i en helt annan landskapsbild än vi gjorde för bara 50 år sedan. Ja, landskapet är fortlöpande under drastisk förändring, och naturens mångfald hinner inte med. Många arter går under.

Rutig ängsmätare

Flertalet fjärilsarter minskar, medan några klarar sig bra, och återigen några kommer invandrande söderifrån med det mildare klimatet.

Hur det än ligger till med de olika arterna, trängs fjärilarna undan i landskapet. De behöver någonstans att leva, någonstans där det finns föda för dem, och värdväxter för sina larver.

Inga fjärilslarver = inga fjärilar, så enkelt är det.

Ängsblåvinge

Viktigare än ett enda stort område, är flera småområden (småbiotoper) som kan hysa dessa gäster.

Här kan trädgårdsägare göra en stor insats!

Inte bara fjärilsprakten kan ge glädje i hjärtat, utan även vetskapen om att varje livfull trädgård ger livsrum åt trängda arter och värnar om biologisk mångfald.

Det är en insats att vara stolt över!!

Så det finns många orsaket till att ha en fjärilsvänlig trädgård. Att vara i naturen är en av människans största rekreationskälla! En fjärilsträdgård är en bit natur! Det är också en gåva att låta sina barn eller barnbarn få komma naturen nära, och lära känna dess små innevånare.

Liten gosse på väg till dagis med sitt nya husdjur

Att just småbiotoperna är viktiga, beror på att de först och främst ger fjärilarna någonstans att ta vägen där de kan leva sina liv. Det räcker med små biotoper bara det finns nektarväxter nog, och värdväxter nog så att larvernas föda inte tar slut.

Men också, i naturen är varje biotop lite olika, och ibland går populationer under, till exempel på grund av väderförhållanden. Finns det då någon biotop kvar där några överlever, sprider de sig sedan tillbaka till de tomma platserna när nödåret är över.

Om det bara fanns en plats, och en regnig sommar förstör kläckning och tillväxt där, så är fjärilen borta för tid och evighet.

I en fjärilsvänlig trädgård, trivs inte bara fjärilar och människor, utan även många bin och humlor och andra småkryp av olika slag. Då trivs även fåglarna. Fågelsång är ju inte heller fy skam i trädgården.

Har du en fjärilsträdgård, har du också en mångfaldens trädgård!

Hur?

Hur du ska bära dig åt med din egen fjärilsträdgård, beror på flera saker. Givetvis ska du utgå från dina egna föutsättningar, från din trädgårds förutsättningar, och utifrån omgivningens förutsättningar. Det behöver varken vara svårt eller krångligt!


Några frågor att tänka över:

1. Vilken nivå vill du lägga dig på? Bor du året runt intill din trädgård, eller är det kanske en sommartomt där du tillbringar några semesterveckor i juli?

2. Hur ser omgivningen ut? Finns det gott om fjärilar i trakten, handlar det ju mest om att locka in dem i trädgården.

3. Vill du gynna fjärilarna med nektarväxter hela deras säsong, även vår och höst? Det ökar deras chans att överleva och reproducera sig, och alltså även att återfinnas i din trädgård.

4. Vill du kanske till och med värna om fjärilarnas värdväxter? Nu ökar sannolikheten för många fjärilar i trädgården ännu mera.

Men alla bidrag är värdefulla!

Om det inte finns värdväxter för fjärilarnas larver i trakten, finns det inte heller fjärilar. Är det ont om fjärilar, så försök se vilka det finns åtminstone några av, och uppgradera sedan just deras värdväxter så kan de öka i antal igen.

Att värna om mångfald, betyder inte att bara värna om de sällsynta arterna. Det är lika viktigt att våra vanliga arter kan fortsätta vara vanliga!

Vilka fjärilar?

.
Alla fjärilar jag fotograferat här, är vanliga på Mälaröarna och kan återfinnas i våra trädgårdar om vi ger dem förutsättningar för det.

Nässelfjärilen är en av de vanligaste vi har, särskilt på våren. Det är en av de tidigaste på året, eftersom den övervintrar som vuxen och kan visa sig redan i mars om det är några soliga och varma dagar.
De övervintrade fjärilarna är oftast bleka och slitna. Alla fjärilar är som vackrast när de är nykläckta, innan livet har hunit tufsa till dem.



Denna nässelfjäril är nykläckt och skinande fräsch, fotad den 10 augusti. Nu ska den äta upp sig inför vintern, och efter det letar den raskt reda på en bra övervintringsplats, i god tid före höstrusket.

När fjärilarna vaknar efter vinterdvalan, behöver de mat för att fylla på de förbrukade energidepåerna, så de får kraft inför parning och äggläggning. Bara värdväxterna växt sig tillräckligt kraftiga för att hysa glupska larver, så sätter de igång.

Påfågelöga


Både nässelfjärilens och påfågelögats larver lever av brännässlor. Finns det inga brännässlor så finns det vare sig nässelfjärilar eller påfågelögon.



Citronfjäril, hane

Citronfjärilens hane känner nog de flesta igen. Tidigt på våren vaknar de övervintrade hanarna, lite tidigare än honorna, och börjar patrullera skogsgläntorna för att vara först med att uppvakta damerna så fort dessa också vaknar. Citronfjärilhanens vingar är citrongula, honans är ljusare, lite mer grönvita, och kan misstas för en kålfjäril. Men både honan och hanen har denna citronform på sina vingar.


Även vinbärsfuksen övervintrar som vuxen och vårens första är bara en blek kopia av detta nykläckta sommarexemplar.


Vinbärsfuksen känner man lätt igen på de flikade vingarna. Hanens vingar är mer flikiga än honans. Med denna vinbärsfuks har jag presenterat fyra av våra fem övervintrande dagfjärilar. (Den femte är sorgmanteln)




Grönsnabbvinge, vår enda gröna dagfjärilsart.
I april - maj börjar årets tidigaste fjärilar att kläckas. Bland de första är grönsnabbvingen och smultronvisslaren. Båda är relativt små fjärilar, men väldigt söta när man väl får syn på dem.
Grönsnabbvingen är vanlig, men flyger inte alltför långt bort från skogsgläntorna. Smultronvisslaren är inte heller ovanlig och är liksom grönsnabbvingen en typisk vår- och försommarart.


Smultronvisslare, hette tidigare kattostvisslare. Men dess larv lever inte alls på kattost utan av smultronblad.

Smultronvisslaren är inte heller ovanlig, och är liksom grönsnabbvingen en typisk vår- och försommarart.

Blåvingar finns i ganska många arter som kan vara svåra att skilja åt om man inte är van. Vi har några arter som är vanliga här. Tidigast på våren ser man tosteblåvingen. Lite längre fram på sommaren är både ängsblåvinge och puktörneblåvinge vanliga. Några fler arter kan man ockå se ibland, t.ex. silverblåvinge och klöverblåvinge.


Ängsblåvinge. Det vet jag för att jag sett undersidan. Det är på undersidan av vingarna som de säkra kännetecknen finns.
När vi väl kommit en bit in i juni så börjar gräsfjärilarna dyka upp.
Kamgräsfjäril och pärlgräsfjäril och luktgräsfjäril är alla mycket vanliga.

Pärlgräsfjäril.
Pärlgräsfjäril är en ganska liten och ganska diskret fjäril.

Kamgräsfjäril.
Kamgräsfjärilen är också både liten och diskret. Den är en liten smula mindre än pärlgräsfjärilen, men ändå lätt att förväxla. Men tittar man på fläckarna på bakvingarna så ser man skillnad. Kamgräsfjärilen har inga fläckar där, medan pärlgräsfjärilen har tre vackra fläckar på rad, med ett vitt fält innanför.

En fjäril som nästan kan se svart ut när den flyger, eller enfärgat brun och "lite tråkig", är den oerhört vanliga luktgräsfjärilen. Den känner man också igen på bakvingens undersidan fläckar, tre + två fläckar. och så den bruna färgen förstås. Den är också större än de två föregående gräsfjärilarna.
Sandgräsfjärilen däremot är en fjäril som har minskat och försvunnit från stora delar av Sveriges inland. Längs södra Sveriges kuster finns den kvar, på några platse intill Vänern och Vättern, och så här kring östra Mälaren.

Sandgräsfjäril.
Sandgräsfjärilen dyker upp lite senare på säsongen. Den sätter sig gärna på marken eller på stenar och berg, och så slår den ihop sina vingar och drar in framvingen under bakvingen - och VIPS så är den osynlig! Ovansidan liksom framvingen går i gulbrun ton. Hos mig återfinns den troget i den blommande oreganon.

Mindre guldvinge.

Mindre guldvinge är ett säkert kort på högsommaren där det finns nektarblommor.
Säkra kort är också våra tre "kålfjärilar"; rapsfjärilen, rovfjärilen, och kålfjärilen. De är inte så svåra att se skillnad på, om man vet vad man ska titta efter. Men för trädgårdägaren kan de gå på ett ut...
Har man tur odlar man inte kålväxter. Larverna gå lika gärna på andra korsblommiga växter, som till exempel "ogräset" ryssgubbe. http://linnaeus.nrm.se/flora/di/brassica/bunia/buniori.html

Rapsfjäril med sin typiska mörka ådring på bakvingen.

Kålfjäril.
Kålfjärilen är större än både raps- och rovfjärilen. När den flyger ser den ut som vita fladdrande rosetter, oerhört charmigt faktiskt!
Och för den som odlar kålväxter, kan jag bara rekommendera täckduk.

Silverstreckad pärlemorfjäril
Ibland kommer även pärlemorfjärilar in i trädgården. Vanligast är nog den silverstreckande pärlemorfjärilen, en ganska stor fjäril som gör ett "brandgult" intryck.
Liksom hos blåvingarna finns det flera olika arter pärlemorfjärilar som är svåra att skilja från varandra. Flertalet av dem (men inte den silverstreckade) har runda pärlemorvita fläckar på undersidan av vingarna.

Larverna

.

Vill vi ha fjärilar, måste det finnas värdväxter till fjärilarnas larver. De behöver ju äta upp sig och bli stora och starka så de kan förpuppa sig och förvandla sig så de blir till våra vackra fjärilar. Olika fjärilar använder sig av olika växter! En aurorafjärilslarv till exempel, kan inte leva av brännässla, och en nässelfjäril överlever inte på löktrav eller ängsbrässma.
Många pärlemorfjärilar lever på violer. Larverna alltså, som vuxna fjärilar äter de nektar ur många olika blommor, så som fjärilar gör.

Här följer några exempel på andra värdväxter.

En av de viktigaste växterna för flera fjärilar, nattfjärilar, och småkryp av allehanda slag, är brännässlan.

Nässelfjärilslarverna är bland de lättaste fjärilaslarver att se och att finna. Letar man efter dem, så tittar man i soliga nässelbestånd - inte efter larver i första hand, utan sveper över med blicken för att se om nässlorna någonstans är liksom "hoptovade", lite trasiga, och med spinn över sig. Då har du troligen funnit vad du söker, och kan titta närmare. På bilden ovan finns en koloni larver ungefär mitt i bilden.

Nässelfjärillarverna kan vara av en ljus variant, som denna, eller en mörk variant som ser ut som denna fast med mörk teckning.

Som små håller de tätt ihop i en spånad, allt eftersom de växer börjar de sprida ut sig.

Det finns ingen dagfjärilsart vars larver kan växa upp i enbart skugga! Det måste vara åtminstone några timmars sol. Att spara en rugge brännässlor i total skugga hjälper alltså inte fjärilarna.

Påfågelögat är också vanlig där det finns brännässlor, men deras larver ser man av någon anledning inte lika ofta. De är vackert svarta med vita prickar och svarta tornar.


Vinbärsfuksens larver gillar också nässlor, men kan leva även på några andra växter. Den här återfanns på humle. Den "knölar ihop sig" när den blir rädd, och ser ut som lite fågelspillning. På det viset klarar den sig undan från rovdjur - och från våra ögon också.

Det är en mycket vacker larv som vinbärsfuksen har!!


Kålfjärilen och dess nära släktingar rov- och rapsfjärilen, är vi kanske inte alltid så glada över i trädgården, i alla fll inte om vi odlar kål eller blomsterkrasse. Larverna är glupska. Som tur är gillar de även andra växter, som till exempel "ogräset" ryssgubbe. Det är vackra fjärilar!

För den som inte gillar kålfjärilaslarver i trädgården, kommer här några bilder på larvernas fiender. Fjärilar lägger väldigt många ägg och det blir väldigt många larver. Som med alla djur som får många ungar, är ungarna lika mycket "matsedel" för andra djur, som potentiella vuxna individer. Larverna/nymferna av vårtbitare är rovdjur, och här slinker en nässelfjärilslarv ner.


Det finns parasitflugor vars larver lever inne i fjärilslarver. Här lurar Pelatachina tibialis (svenskt namn saknas) på att få lägga sina ägg på nässelfjärilaslarverna i kolonin. Larverna är klart oroliga, och gillar inte läget alls. De försöker försvara sig genom att vrida och vända på sig, men oftast vinenr flugan i alla fall.


Det finns också små steklar som lägger ägg i fjärilslarver. Sedan äter de och äter, av larven, inifrån, de börjar med sånt som i nte dödar larven, och spar det godaste till sist. När fjärilslarven ska förpuppa sig, finns bara ett tomt skal kvar, och ut tränger sig de små stekellarverna och förpuppar sig själva istället. Här är en kålfjärilslarv som fallit offer för parasitstekeln (egentligen parasitoid när den lever inuti sitt värddjur och dödar det) Apanteles glomeratus, kålfjärilsstekeln, som spinner svavelgula små puppor på sitt döda värddjur.


Även rovskinnbaggar fångar och suger ur fjärilslarver. Även här är det en kålfjärilslarv som fallit offer.

Naturen är ett nät av liv, med ömsesidiga beroendeförhållanden. En kedja av liv. En kedja är aldrig starkare än dess svagaste länk, det är viktigt att minnas när man talar om mångfald.